Vinter

Hos mina blivande svärföräldrar i Kokkola finns det, just tvärs över vägen, trehundra meter bort, ett underbart träflisspår, tio kilometer. Det är inte ett underlag man springer på varje dag, så det var med glädje jag packade ner mina more-mile-skor innan vi for till Österbotten för jul. Redan på tåget insåg jag att jag tänkt helt fel - när det är tjugo-trettio centimeter snö så är det förstås skidspår som gäller. Lyckligtvis hade svärfar ett par vallningsfria lagg och pjäxor som han gärna lånade ut. Olyckligtvis är han ungefär femton centimeter kortare än jag, vilket gjorde stavisättningen lite ansträngd. Men sjukt kul var det i alla fall, att glida omkring på platten där borta i Pampas.

Längdskidåkning är en sport jag verkligen älskar - Johan Olssons OS-femmil från i vintras hör fortfarande till de absolut bästa TV-sport-upplevelserna jag haft. Tyvärr suger min teknik rätt hårt, liksom min styrka i skuldror och bröst, så tävlingsåkning är inte aktuellt, men för distansträning 

spelar inte det så stor roll. Jag tänker att det viktigaste så här års är att få upp pulsen under en eller två timmar per dag, sedan spelar det inte så värst stor roll hur. Visst bör man hålla löparmusklerna aktiva, men man bör träna mage rygg och skuldror också, och om man stakar med frånskjut så får även lårmusklerna vara med och leka lite. Och det viktigaste är att ha kul. Inte jämt, inte varje pass, men lite då och då.

Jag tycker inget vidare om klassisk styrketräning. Löpspecifik styrka är ok, helst om man köra den i grupp. Gymmaskiner är nästan outhärdligt, lösa vikter något bättre, men om jag kan hitta alternativa sätt att träna allmänstyrka så tar jag varje chans. Då är det ju himla passande att ha en trädgård där gräset ska klippas (med en oändligt trög handgräsklippare) och snö skottas. Över jul föll det 15-20 centimeter i Helsingfors, och ska man skotta uppfarten till bilen och gångväg brevlåda - ytterdörr - bakdörr - vedtrave - busshållplats så blir det ett par kilo som ska hanteras i bra många repetitioner. Medan jag höll på där i mina egna tankar, insåg jag att 2011, när jag persade på både marathon och 6 timmars, var den senaste vintern som jag körde några större mängder längdskidor, och också den senaste vintern som jag skottade några ansenliga mängder snö. Jag tror det är ett gott tecken.

Nu ser jag fram emot en vinter där jag kan springa distanspass på snöstigar och frusna havsvikar, tempo på löpband och intervaller på inomhusbana. Långpass på söndagar på längdskidor, som jag ska ta mig tid att valla väl. Löpspecifik styrka på fredagkvällar med klubben under Caritas ledning, och snöskottning en eller två gånger i veckan. Det ska bli roligt nästan jämt. Inga priotävlingar innan Göteborgsvarvet i maj, och då ska jag vara något så satans snabb, stark och snygg. Ni ska få se.