Det är visst nån som är tillbaka

Tävlingssäsongen igångsparkad idag, den första tävlingssäsongen på evigheter känns det som, fast egentligen var det bara knappt två år sedan sist. Planeringen för våren ser ut som följer:

11.4 Karhuviesti, Björneborg (7e sträckan, 9km)
2.5 Helsinki Central Park, Helsingfors (10km)
9.5 Turku City Run, Åbo (10km)
23.5 Göteborgsvarvet, Gbg (21km)
27.6 Paavo Nurmi Marathon, Åbo (42km)

Idag far det alltså landsvägsstafett, Raumalt Porrii. Banan går på spikrak, småkuperad dammig landsväg och är ganska tråkig, men det är en väldigt kul tävling och heldagsutflykt. Jag sprang sista sträckan i ett lag från Runner's High, med Joonas, Mikko, Tuomo, Jussi, Mari och Saara, ett gott gäng. Vi blev åtta totalt, och överlägset bästa mixedlag, och fick vars en led-lykta i pris. Men viktigast för mig var nog ändå att jag för första gången på halvannat år sprang med några som helst förväntningar på mig, och att jag klarade det med den äran. Målsättningen för laget var att gå under tre timmar på 50 km, och för mig att springa min sträcka under 33 minuter. Jag kom in på 31:46 vilket ger 3:27 minuter per kilometer, och laget landade på 2:58:47, så ingen behövde promenera hem.

Efter målgång utbrast jag spontant att "helvete vad bra", och kanske det, visst gick det bätte än vad jag vågat hoppas på, men egentligen är det bara ett kvitto på att min form är ungefär där jag vill att den ska vara. 3:27/km är i närheten av, men ännu en liten bit ifrån, mitt landsvägspers på 10km, så idag var ingen triumf, utan snarare en utmärkt inledning på säsongen. Och som bilden visar är mitt löpsteg fortfarande flackt, men i alla fall kraftfullt!

"Inte bra, men helt okej. Det är visst nån som är tillbaka."
- Lars Winnerbäck