Just innan influensan slog till, så frågade Mikko och Ahti om jag ville vara med och komplettera M30-laget till FM på 10 kilometer väglöpning. Formen var gryende, och jag kände mig ganska säker på att kunna leverera en tid på 36-37 minuter, och slippa skämmas över att vara med. Eftersom jag fått ställa in ett gäng planerade lopp under sommaren, så var jag ganska pepp på att åka till Tammerfors och visa vad jag kan. En och en halv träningsfri vecka senare var jag inte lika kaxig, men är det lagtävling så är det. Tävlingen gick på en ganska rolig bana i södra Tammerfors, med först tre helplatta kilometer på en parkeringsplats, och så två varv om tre kilometer vardera genom nån förort, med en lång svag uppförsvacke i början. Farten hölls nästan konstant under båda varven, och utan att ha sett min pulskurva så kan jag nästan lova att den var snygg också. Ansträngningsnivån kändes hög men kontrollerad hela tiden, utom sista kilometern när jag tog ut det sista (och nog blev lite kantig i löpsteget). Loppet var så sett en påminnelse om hur det känns att göra en riktigt bra genomförd tävling. Det närmaste jag kan associera till på landsvägstior är personbästaloppet i Borås 2010, och Lerumsloppen 2011 och 2012. Skillnaden emellertid: runt fyra minuter. Jag tog mig nätt och jämnt i mål under 39 minuter, och höll alltså ungefär det som jag i början av säsongen trodde skulle vara min maratonfart så här års. Frustrerande, men ändå kul att faktiskt kunna tävla. Även om jag valde lite mjukare skor (Sayonara) än jag normalt gör, så tog hälen en del stryk, och jag fick bestämma mig för att ta ett steg tillbaka i träningen igen.
Men vi tog FM-guld för lag, och det var ju himla skoj. Mikko persade på 35 låga, och Ahti sprang som säkerheten själv på 36:30 ungefär. Det börjag verkligen likna något inför Karhuviesti nästa år. Med Tuomas, Toni, Sami och Tuomo Göös i klubben, så är det knappt att jag skulle platsa i laget i dagsläget. Men det är långt tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar