15 Augusti - 21 Augusti

Må: Distans m 3km@3:59, 29km.

Ti: Distans, 9km.

On: Vila.

To: Vila.

Fr: Vila.

Lö: Vila.

Sö: Vila.


Totalt: 38km (3km tempo)


Det såg ut att bli en bra träningsvecka, som började lägligt med ett kvarlämnat långpass från veckan före. Det bådar ju i alla fall för stor veckovolym, vilket kan boosta självförtroendet även när det är lite artificiellt. Vidare var det semestervecka, och i motsats till vår vecka på Kreta nyligen så var förutsättningarna i Merimasku helt fantastiska. Inte jättemånga vägar att välja på, men böljande grusvägar genom skog och över fält i 15-20-gradig värme tröttnar man inte på så fort. Dessutom finns det ett backigt och svinjobbigt elljusspår på trästybb några kilometer från stugan vi lånade av Camillas morbror Maukka. I övrigt, gott om tid att återhämta sig mellan passen, och rikligt med mat, bastu och kalla bad.

Efter en lite haltande inledning - nacken och ryggen ordentligt styv efter att ha sovit på knölig stugmadrass - fick jag igång känslan i kroppen riktigt bra på måndagens långpass. Kilometertiderna (efter de första fem) varierade mellan 4:25-4:40, och ansträngningsnivån kändes väldigt låg. På tisdagen hade jag tyvärr inte tid (pga sjusoveri) med mer än 45 minuters jogg innan vi fick gäster, och på onsdagen var jag bakfull. Positivt dessa dagar var ändå att hälen inte kändes ett smack, trots det långa söndagspasset. Voltaren och kall-varm-omväxlingen hjälptes väl åt att hålla hälen i schack, men just då tog jag det som intäkt för att den sega skadeperioden var över.

På onsdagen hostade jag en aning, och på natten till torsdag vaknade jag upp en gång i timmen i en pöl av svett. Att vända täcket är en tillfällig lösning, men efter andra vändningen förtas effekten lite, och jag kände mig vansinningt ynklig. Jag hade ingen termometer med mig i stugan, och tror väl inte att jag hade så mycket feber heller, men en riktigt elak mansförkylning var det i alla fall. Den höll i sig hela resten av veckan, även sedan vi flugit över Östersjön, till fars och mors stuga i Blekinge. Där omkring är löparmöjligheterna inte riktigt lika inspirerande som i Merimasku, men ändå retade det mig svårt att jag inte hade möjlighet att springa där heller. Så var en gryende form kollapsad igen - den här gången för en förkylnings skull. Hur länge ska vi vänta?