Sagan om huvudet som inte fick följa med

Så det var vappu förra torsdagen. "Det var dans och hålligång, uppå logen natten lång. Det var sommar, det var guld och gröna skogar", för att citera Hasse Kvinnaböske. Det följdes av en helg av något som jag, av respekt för alla inblandade, väljer att bara kalla för drama.

Hur som helst, det här är en löparblogg, och den främsta konsekvensen för min löpning var väl att det följde en knapp vecka där huvudet inte riktigt var med. Mina pass har genomförts enligt plan, vissa bättre andra sämre, men det riktiga fokuset har saknats. Det är för det mesta ingen katastrof, men när man ställer sig på startlinjen till en tävling utan att ha fullt fokus så brukar det gå dåligt. Det var precis vad det gjorde i lördags också. Dessutom satt nog valborg i även i form av vätskebrist och sömnunderskott, till viss del.

HCP, 10km småkuperad grusväg stod på schemat. Vädret var inte det bästa: kraftigt regn, 10 grader och fem sekundmeter behöver inte vara så dåligt för löpningen, men för psyket är det ganska demoraliserande. Första två kilometrarna gick ändå rätt bra, i 3:30-fart, och jag upptäckte till min stora förvåning att jag ledde med något tiotal meter redan här. Tydligen var startfältet inte lika bra som de senaste åren. Ledningen höll jag till strax efter varvning, även om känslan i kroppen redan då var ganska kass. När jag sedan blev omsprungen av Laura och Mikko runt 6km, samtidigt som mina axlar - och därmed mitt löpsteg - stelnade till av kylan, var dagen slut. Hade jag haft huvudet med mig i det läget, så hade jag nog kunnat trycka ned mig till en tid runt 36, men det här var en hang my head-dag. Det var inget viktigt lopp, men jag agerade som om det inte var ett lopp över huvud taget.

Likt förbannat joggade jag ändå in på tredje plats på 37:29, och fick en prydnadsgiraff i trä i pris. Den poserar nu ovanpå bokhyllan, jämte Karl-Oskar och Kristina i keramik. Lyckligtvis bor jag med en kvinna som - utöver alla hennes andra bra egenskaper - inte direkt är minimalist när det kommer till inredning.

Nästa lördag - jösses, imorgon menar jag - är det dags för nästa 10km lopp. Denna gången i Åbo, på pannkaksplatt asfalt utmed Auraån. Jag har vissa förhoppningar om att gå under 35, och därmed förbättra mig med två och en halv minut på en vecka. Onsdagens intervaller, 5*1km@3:13-3:22, antyder i alla fall en kapacitet i den riktningen. Vi får se.