fredag 15 augusti 2014

Att upprepa sig

Det finns två motstridiga attityder till löpning, och jag omfattar dem båda två. Man kan älska löpning för att det är så fritt, du kan börja var du vill, sluta var du vill, se nya saker på dina pass och låta tankarna flyga dit de känner för. Man kan också älska löpning för att det är så absolut, så obarmhärtigt mätbart, att man kan göra exakt samma pass två gånger efter varandra och få siffror som talar om ifall du har blivit bättre eller sämre. Det finns en fara i att göra så för ofta, men just nu behöver jag rent mentalt få kvitton på att jag faktiskt utvecklas, och därför har jag sprungit exakt samma tre kvalitetspass den här veckan som förra.

Måndag: Min närmaste motionsslinga är tretusingen i Britas. Mellan 1700 och 2200 meter ungefär, har den en lång, skön, lagom flack utförslöpa, som jag springer backintervaller i baklänges. Alltså, 500 meter uppför i en fart så att mjölksyran kommer efter 450 ungefär, inte tidigare. Jogg tillbaka ner för backen, och på't igen. Vill man ha ett hårt backpass kan man köra tio repetitioner, men jag tycker att sådana pass sliter mer än de ger, och därför kör jag hellre sex repetitioner i slutet på ett vanligt distanspass, med ordentlig löpskolning innan.

6x500 meter backe (3min joggvila).
Förra veckan: 1:58-2:01. Denna vecka: 1:56-2:01.

Onsdag: En klassiker i genren grispass. I Högsbo älskade vi grispass, vi sprang fartlekar i snöglopp, hinderintervaller i sand, 5x10min-intervaller, och hade den självironiska gimmicken "Högsboiter - lite tuffare, lite hårdare". Jag får erkänna att jag har mjuknat i min attityd, och nu kan se att en repetition mindre, några pulsslag lägre ofta kan förhöja träningseffekten, men ibland blir man nostalgisk och känner för att ge sig ut och kötta på bana. Närmare bestämt den underbara grusbanan i Britas. På vintern vikarierar den som skridskobana, och därför är den alltid gropig och jävlig på våren, men nu är den perfekt. Lagom mjuk, alldeles jämn, och oftast folktom. Naturligtvis körde jag en 10 minuters löpskolningsrutin först, vi är väl inga barbarer.

4x2000m (2min ståvila) + 4x200m (1,5min joggvila).
Förra veckan: långa 7:43-8:03, korta 34-35. Denna vecka: långa 7:48-7:52, korta 35-36.

Fredag: Vikfemman, finurligt döpt så eftersom den går i Vik och är fem kilometer lång, ligger precis lagom långt bort hemifrån (6km) för en någorlunda lång uppvärming och en äckligt lång nedjogg. Fint småkuperad motionsslinga på ganska mjukt underlag. Dessutom springer man förbi kor.

5km.
Förra veckan: 19:21. Denna vecka 19:01.

Om vi för ett ögonblick ignorerar hur alldeles vidrigt dåliga tider det är, så får man ändå säga att det är en ganska bra utvecklingskurva på bara en vecka. Förtroendeinjagande, för att citera min morfar, som ofta var rolig. Jag kommer nog att fortsätta köra de här måndags- och fredagspassen då och då, och komplettera med vad-nu-klubbträningarna-bjuder-på på onsdagarna. Så blir det.

Ei muuta. Jatkakaa treeniä.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar