Riktiga grispass springer man naturligtvis i backe, med många upprepningar, i grisigt väder, och med massa mjölksyra. Att det skulle bjudas på sådant i spader** på onsdagen, kunde jag ju inte veta när jag lade in tjugo korta backar på tisdagen.
Start vid Månsas urnlund, vid botten av gångbron över Britasvägen, precis där gruset blir till asfalt. Mål hundranittio meter längre upp i backen, där asfalten blir grus. En sträckning jag är riktigt nöjd med, som ger 90 meter svagt uppför (utan syra), 40 meter svagt nerför (där det gäller att hålla farten utan att slå sönder lårmusklerna) och 60 meter brant uppför (med syra så det bara stinker om det). Alla tjugo repetitionerna på 42-43 sekunder.
Efter fem repetitioner började det plötsligt regna.Det regnade och regnade. Efter två till kom åskan. Två backar senare föll regnet så att man inte såg slutet av backen om man inte hade vindrutetorkare på linserna. "Regn regn regn, var ska vi få hägn". Alls ingenstans, för EN HÖGSBOIT GER SIG ALDRIG. Alla intervaller ska genomföras enligt plan, sedan får man jogga hem, och klä av sig redan i trädgården för att inte de genomsura kläderna ska blöta ner golvet. Skorna får ställa sig i skamvrån, just jämte bastuaggregatet.
Och så onsdag då. Det regnar under uppvärmningen så hårt att Akis beryktat evighetslånga löpskolningsrutin kortas ner till tio minuter. Sedan tjugo minuters snabbdistans och SEDAN femton korta backar. Det fina med att ligga i klunga och springa korta intervaller är att det är mycket mer okej att variera farten. Vissa intervaller låg jag just i rygg på Mikko (åtminstone 30 sekunder av 40), andra lade jag mig mitt i klungan och tassade, de sista fem får jag konsekvent stryk av de snabbaste tjejerna. Tröjorna var så blöta att de satt som klister på kroppen, likaså överdragskläderna (och min telefon blev så blöt att den fick återhämta sig i en rispåse för andra gången på mindre än en månad). Faktum är att jag blev så nedkyld att jag fick ringa Camppu och be med ynklig röst om att bli upplockad med bil från Djurgårdens sportplan. Och efteråt fick ännu ett par skor ställa sig i skamvrån (och jag fick en stout i bastun). MEN JAG GAV MIG INTE! Och vi fick i alla fall se en fin regnbåge.
*förslagsvis genom att hålla upp en s.k. skrattspegel c:a 40 centimeter framför fejset.
**även i hjärter, ruter, klöver och sang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar