Den största skillnaden mellan nu och säsongerna 2010-2012, då alla mina personbästa sattes, är förstås... att jag är gift, husägare, och bor i Finland, men det gör nog inte så stor skillnad för löpningen. Den största skillnaden när det gäller träningsmöjligheter är istället hur mycket jobbresor jag har nu för tiden. Tittar jag på mitt CV så ser det ut som att jag hade ungefär två konferensresor och en sommarskola per år under de säsongerna, och på sommarskolor har man i allmänhet hyfsat mycket fritid, om än i okänd miljö.
På konferens och på projektmöte, däremot, är det ofta långa dagar,mycket kakor och goda middagar, och ont om fritid. Nu nyss var jag exempelvis på Eurecom, strax utanför Nice, på tre dagars projektmöte. Vädret var vackert, men för att hinna utnyttja det till löpning var man tvungen att antingen stiga upp vid sextiden dagen efter middag med vin (eller skippa vinet), eller skolka från något av sammanträdena.
Jag gjorde bådadera i någon utsträckning, men för att inte behöva skolka mer än nödvändigt, så körde jag en typ av pass som jag i stort sett aldrig gör mera. Jag hade en knapp timme på onsdag eftermiddag till mitt förfogande, inklusive ombyte, toalettbesök, dusch och omklädning till middag. Det gav 35 minuter löpning, och istället för att köra ett kort distanspasss, som hade varit det enkla valet, så valde jag att inte överge rutinen med kvalitetspass på onsdagar. Därför körde jag fem minuters uppvärmningsjogg med lite armvevningar, höga knän och rumpspark, och låtsades att jag därmed var uppvärmd. Sedan sprang jag en skogsstig som jag hittat på morgonjoggen, femhundra meter lång, tio gånger med start var hundrafemtionde sekund. Sedan hem igen. Det var en typ av pass som jag sprang ganska ofta som junior, fram till för tio år sedan. Jag var väl tuffare då, eller åtminstone mera lättuppvärmd. Inte var jag mer stressad, i alla fall.
En annan följd av de hårt uppbokade reseveckorna, är att jag inte längre kan välja vilka veckor jag ska ta som återhämtningsveckor. Det är ju absolut inget fel att ta det lite lugnare nån vecka ibland, men idealt ska man ju göra det när man känner sig övertränad, eller när man vii få till en hyperkompensation. I vår har jag istället, för att alls hinna med några hårda veckor, valt att konsekvent köra 130km-veckor när jag är hemma och ostörd. Än så länge har det inte inneburit några större problem; viloveckorna får man ju ändå, även om de inte kommer lika regelbundet som annars. Förhoppningsvis ska det inte leda till skador, överträning eller utbrändhet. Jag håller sinnena öppna för att upptäcka symptom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar