Svårt att säga, när man inte har sprungit något som liknar ett testlopp sedan november. Tusingar har jag bara sprungit med lång vila, Britasbackarna har varit för hala för att ge någon rättvis information, och Aktiacupen har jag missat tre gånger om. På torsdag ska jag springa träningstävling på grustrean i Britas, då får vi ett första formbesked, och tills dess får vi hålla oss till approximativ information.
De senaste veckorna har jag sprungit någorlunda jämnt med Tuomas Mansikka och Timo Nikula på träningarna, både i backe och snabbdistans. De sprang båda Aktiacupens sista etapp (liksom en stor del av södra Finlands löparetablisemang) medan jag var i Stockholm, på 35:42 respektive 36:13. Det antyder en form runt 36 minuter på 10 km böljande asfalt i kyla - ungefär en minut långsammare än jag hade på Aktiacupen 2013. Då känns det också som att jag har haft en ganska positiv utveckling de senaste veckorna, och nog kan plocka bort några sekunder per kilometer ganska snart.
I november sprang jag grustrean på 10:44, och då sade jag att 30 sekunders förbättring på fyra månader vore realistiskt. Det kan jag inte säga emot, helst som jag försökt köra lite extra backe nu i vinter, men vi får väl se. 10:15 är en bra målsättning för torsdagen, men inte ens 10:30 känns helt hugget i sten. Det är härifrån det börjar.
Noterade förresten ett blogginlägg från november, när jag skissade säsongsplaneringen - innan jag hade bestämt mig för att springa Paavo Nurmi och stå över Helsinki City Run, men principen är ändå ungefär den samma. Där stod det att januari-mars skulle fokuseras på distans och styrka, och april-juni på tröskel. Kanske betyder det att nästa vecka blir den sista med över 130 kilometer på ett tag. Garanterat innebär det i alla fall att jag ska köra ett sista fartuthållighetspass på 15 kilometer i maratonfart, för att ta varväl av den träningsmodellen, och gå över till brutala tröskelintervaller à la 4*4km halvmaratonfart. Phew.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar