4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.

En god vän till mig, som är både tysk och språknörd, har förklarat att man på tyska kan distingera mellan "ein paar" och "ein Paar", där alltså det första är en kvantor (som betyder ett litet antal, dock mer än ett) och det andra är ett substantiv (som betyder två som hör ihop). Skulle vi ha samma distinktion på svenska skulle det alltså heta "ett par dagar", "ett par kilo", men "ett äkta Par" och "ett Par byxor".

Rubriken "en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar" syftar naturligtvis på substantivet - ett skoPar, alltså. Men jag väljer medvetet att feltolka, och visa upp mina fötter i två olika skor, som jag båda gillar. Faktum är att jag gillar båda så mycket att jag inte kan bestämma mig för vilka jag ska springa i på lördag.

Saucony ProGrid Mirage 2 sitter som en vante på foten, och har de flesta av de fina egenskaperna jag gillade med tidigare Kinvara-modeller. Väldigt avslappnande att springa i. Möjligen lite mer uppbyggda och med lite mindre löpkänsla än...

Mizuno Wave Sayonara. Jag älskar Mizuno, och vill nästan springa i dessa gula skönheter av ren princip. De har fantastisk löpkänsla och är ändå tillräckligt dämpade att springa långt i. De har något högre häl-tå-dropp än Sauconys, vilket kan vara en fördel på ultra, eftersom det möjliggör att springa med hälisättning om det skulle behövas mot slutet. Däremot har de en ovana att trycka under fotens utsida innan de är ordentligt insprungna. Hittills har det gjort lite ont de första tre-fyra kilometrarna varje pass, därefter är det inget problem. Kanske ändå onödigt på tävling.

I-landsproblem.