Så jag tog bussen till Åbo i fredags eftermiddag, genast efter jobbet. Planen var att hinna hämta nummerlappen redan på fredagkvällen, för att sedan få en lång god natts sömn innan jag skulle göra att stabilt, säkert maratonlopp för första gången sedan tvåtusentolv. Så blev det nu inte helt, för när Jenny plockade upp mig på busstationen (efter en viss förvirring om vilken dag det var jag skulle komma) så tog hon mig genast till det gamla fängelset Kakola, där hon och Smurffi höll på att hänga en konstutställning. Om ni har vägarna förbi Åbo under juli så rekommenderar jag den starkt, det såg ut att bli en riktigt fräck utställning, mekaniska installationer i hård, industriarkitektonisk miljö.
Hur som helst, när vi var klara i Kakola så hade nummerlappsutlämningen redan stängt, så jag gick och käkade pasta på en italiensk restaurang (som om inte veckans nypotatis-dominerade kolhydratladdning varit tillräcklig). Därifrån via närbutiken för att handla maratonfrukost (mjölk, bananer, fruktmüsli, äppeljuice - kaffe med socker litar jag på att nattvärdarna håller med). En halvlek fotbolls-vm (Frankrike-Tyskland), och sedan i säng. Nummerlappsutdelningen fick jag deala med efter frukosten - bara att fara till stadion lite innan planerat.
Det var länge sedan jag sprang en prio-tävling. Både Karhuviesti och Göteborgsvarvet hade jag ju speciell uppladdning för, men inte så att man gjorde nervositetsrutiner innan starten direkt. Förra säsongen var ju helt borta, och även om jag nominellt prioriterade Stockholm, Lidingö och Frankfurt år 2013, så var mitt psyke ganska vrakartat det året, och fokus var inte vad det borde ha varit. Det är alltså inte helt fel att säga att min sista riktiga fokustävling var Berlin Maraton 2012. Den gången kalopsade jag lika mycket fysiskt som mentalt, och joggade i mål på 2:49:29 efter 1:19:42 halvvägs.
Just den tävlingen, Berlin 2012, höll jag också som baseline för mina förväntningar. Min form var möjligen något sämre den här gången, men inte mycket, och jag skulle se till att göra ett mer konservativt lopp med store säkerhetsmariginaler. 2:50 hade jag på förhand bestämt att jag skulle vara nöjd med, och 2:45 skulle rubriceras som “bra”. Så det var med de förutsättningarna som jag drack en sista kopp kaffe och åt en munk en timme innan start, småjoggade en kilometer, gick på dass och ställde mig på startlinjen i ett lätt duggregn.
[cliffhanger. dämpad stråkkvartett.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar