Må: Kuperade trösklar 2*5km@3:51-3:55, 2*400m@73s, 2*200m@34s, 17km.
Ti: Crosstrainer, 60min.
On fm: Cykel, 1h25min.
On em: Distans, 11km.
To fm: Distans, 11km.
To em: Skolning 10min + 4*kort backe + 2*1km + 3km + 2*1km + 4*kort backe, 14km.
Fr: Vila.
Lö: Turku City Run 10km, 36:11, pl 1, 13km.
Sö: Vila.
Totalt: 66km (30km tempo) + 2h35min alt.
De problem jag haft med hälen under förra veckan hade varit riktigt jobbiga men uthärdliga. Den första kilometern av varje pass gjorde ont, men sedan släppte det sakta, och efter en tilräckligt lång uppvärmning gick det bra att genomföra vilket pass som helst. Den här veckan, efter fotsuleterrorn på terräng-FM (där jag iofs inte hade ont över huvud taget - jag kände tvärtom inget alls), var det värre. Tröslelpasset på måndagen gick riktigt bra, jag sprang det på grustrean i Britas, med lite känsla av Lidingölopp. Sedan gjorde det på tok för ont, och jag bestämde mig för att byta ut distanspassen tisdag och onsdag mot alternativ träning. En sak ska ni ha klart för er: för att köra distans på en crosstrainer i källaren, som dessutom är ur funktion till den grad att man inte kan reglera motståndet, så ska man ha ett sjuhelvetes pannben. Mitt pannben är helt ok, men troligen inte tillräckligt för att orka med sådant i längden.
Eftersom distanspassen ändå gick i bra fart och med bra känsla i 98% av kroppen så bestämde jag mig för att springa Turku City Run, när jag ändå var i Åbo för att gå på bröllop. Arrangemanget var oerhört mycket bättre än förra året, och banan också; den enda missräkningen var ett riktigt bråkigt skyfall. Starten var flyttad från Kuppis till Caribia, vilket gjorde att man slapp en trafikerad gata och en brant backe, och istället fick en lugn och platt startkilometer genom campusområdet, innan banan fortsatte längs Auraån. Startfältet såg inte så starkt ut, så minuten innan startskottet går frågar jag den ende andre löparen som såg ut att vara intresserad av att springa över huvud taget, vad han hade för målsättning. Han muttrar något som låter som tre-fyr-fem, vilket jag tolkar som att han tänker springa på 34-35 minuter, vilket låter som att det kan bli tufft att vinna, men värt ett försök. När startskottet går blir jag därför lite förvånad när jag är ensam iväg, och ännu mer förvånad att ingen är med mig efter tvåhundra meter. Då jag sprang utan klocka hann jag bli lite orolig att jag startat alldeles för fort, innan jag insåg att han nog menade 3:45 per kilometer, och att det skulle bli en ensam resa. Vägen ut till vändpunkten gick riktigt bra, kroppen kändes fin, och jag hade 17:28 halvvägs, och en dryg minuts ledning. Utan klocka, utan motstånd och i svag motvind blev det dock svårt att hålla den farten i längden, och målgången blev på en mycket otillfredställande tid (långsammare än förra året, fastän banan var lättare), men med en mycket tillfredställande seger.
Dock gjorde hälen efteråt så ont att jag behövde stöd för att promenera tillbaka till härbärget, och smärtstillande för att uthärda bilfärden till bröllopet. När den allmänna formen äntligen är på väg, då är det nåt specifikt som skiter sig. Jahaja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar