"Uusi urbaanimpi reitti" my ass

City Run-familjen är ena jävlar på att samla anmälningar. Av landets överlägset största långloppsarrangör hade man kunnat önska sig mycket, men mina två erfarenheter har varit stora besvikelser. Efter Helsinki City Run 2013 (när banan var 500 meter för kort, vilket man erkände först efter påtryckningar) och Turku City Run 2015 (med komiskt dåliga funktionärsinsatser, och en bana som bara var fri från fotgängare om det hände av misstag), så bestämde jag mig för en stenhård bojkott. En bojkott som höll i ett år ungefär.

Jag vet inte vad som fick mig att bestämma mig för att springa HCR igen 2016, men troligen en kombination av tre saker. Dels har de fått konkurrens av Helsinki Half Marathon, som går en månad senare, och också gör anspråk på konceptet som folkfest och breddtävling, fast med oändligt mycket mer löpar-credd och proffsighet. Jag trodde nog att den utmaningen hade tvingat HCR-arrangörerna att skärpa sig lite. För det andra, så låg det rätt passande tidsmässigt, tre veckor innan Stockholm marathon. För det tredje så hade de ett tidigt kampanjerbjudande med hyfsat billig anmälningsavgift, och annonser som skrek om en "uusi, urbaanimpi reitti" - en ny och mer urban bansträckning, alltså.

Det senaste lät klart lockande, för den böljande bansträckningen genom Centralparken har varit både jobbig, tråkig, och ganska konstig för ett arrangemang med "city" i namnet. Jag tycker mycket om terränglöpning, och Centralparken är en jättebra träningsresurs, men en bana som blandar asfalt och grus, och många små backar, blir liksom varken hackad eller malen.

Så, senaste månaden har HCRs facebooksida uppdaterats med en ny bild från den nya banan varannan dag, för att få upp spänningen. Det började rätt lovande, med Gräsviken, Lappviken och Munksnäs, och några bilder från södra Centralparken. Lite hoppades jag att detta kunde kombineras med den slinga runt Berghäll som man haft de senaste åren, vilket skulle ge en i sanning urban bana (om än ganska kuperad). Sen kom slutklämmen, och...ja, vad tusan ska man säga?

Från 13km till 20km går helt på grus, med riktigt kraftiga stigningar. Ironiskt nog faktiskt till stor del på min vanliga distansrunda, som jag iofs brukar springa i motsatt riktning, men det kan man ju åtgärda. Så inget exotiskt, inget snabbt, inget särskilt upphetsande överhuvudtaget. Förhoppningsvis ett bra rejs, för man-mot-man-löpning i kuperad terräng är riktigt kul, men med den startlistan man brukar ha så är jag inte helt övertygad.

Bara några dagar innan HCR-banan offentliggjordes så fixade Helsnki Half Marathon en riktig käftsmäll, genom att presentera sin nya bansträckning, som är urban, snabb, vacker, och ger förutsättning för folkfest på riktigt. Där har jag mitt huvudfokus nästa sommar, jag hoppas att många tusen andra Helsingforsare också inser hur bra det kan bli.

Paavo Nurmi Marathon har förresten också utlovat en ny och mer stdsnära bansträckning, årtminstone första varvet. Den banan kommer offentliggöras i mars, och jag är redan pepp.