Nya Zeeland

Sedan jag började skriva på finska så har bloggandet fått ännu tråkigare struktur än det hade innan, har jag märkt. Nu har jag och Simo gjort lite ändringar i hur vi kommunicerar, vilket gör att jag inte längre skriver veckorapporter, utan istället rapporterar träningsresultaten kontinuerligt i ett gemensamt google dokument. Det gör att anledningen till att publicera veckorapporter på finska här på bloggen har försvunnit, så nu är jag tillbaka på modersmålet.

De senaste fem veckornas träning har varit lite speciella, eftersom de genomförts på andra sidan planeten, när jag var med fru och två kollegor på Nya Zeeland. Jag ska inte rapportera så mycket om resan i sig, men den innehöll besök till alla de fyra största städerna, och en hel del tid i bil där emellan. Löpmässigt är det alltid inspirerande att komma till nya platser, särskilt när de bjuder på fin natur och garanterad barmark i december. Å andra sidan är det alltid lite klumpigt att vara på ett ställe där man inte på förhand vet var man kan träna, och där logistiken inte alltid funkar så smidigt som hemma. (Denna veckas intervaller genomfördes i en fyra kvarter stor park i Auckland, sexton varv på samma slinga.) Får dock säga att nästan alla platser vi besökte, både i städerna och på landsbygden, hade riktigt bra träningsmöjligheter. Det finns ingen allemansrätt, men gott om vägar och stigar som är öppna för allmänheten, och klimatet i december är nästan optimalt för löpning. Om man dessutom kan genomföra några av långpassen i sådana här miljöer, så har man nog inget att klaga på.

Ett annat aber med att vara på resa är kosthållningen. Det blir nästan alltid för mycket god mat och för mycket alkohol - kanske inte på en gång, men utspritt över tid. Självklart inte så att man dricker sig full på en konferensresa, men däremot blir det en eller två öl till middagen så gott som varje kväll. Under de perioder då löpningen har högsta prioritet så går det naturligtvis att undvika dålighetslivet, men så här under den tidiga försäsongen så är det rätt gott att unna sig lite. Varje oregelbundenhet i rutinerna blir också en ursäkt att lätta upp dem, och så får det också vara. Lyckligtvis finns det vissa rutiner som inte är lika lätta att fuska med, nämligen de som strängt bygger på siffror. Alltså har jag genomfört alla mina träningar enligt plan, för annars skulle det synts i bokföringen. Sedan kanske de inte gett den effekt de skulle kunna ha gett om jag hade en striktare mat-och-sov-klocka, men det finns gott om tid att åtgärda det i vår. Efter nyårsafton, som kommer firas hos vänner i Nystad, så ska jag försöka banta bort fem kilo innan tävlingssäsongen. Sedan är allt som det ska.

23 Maj - 29 Maj

Må: 35min rehabstyrka.

Ti:

On:

To:

Fr:

Lö: Vandring, 8km.

Sö:


Totalt: 8km + 35min alt.


På lördagen tog vi oss upp på toppen av Croag Patrick, där Saint Patrick inte gav efter för frestelser, och varifrån han utrotade alla ormar från Irland, för många hundra år sedan. Detta gjorde vi med så pass hög intensitet, att jag inte skäms för att deklarera det som ett lätt distanspass. I övrigt blev det som väntat ingen träning alls, det är svårt att få till det när man är på resa och inte har varken gym eller cykel, samtidigt som man har löpförbud. Men vi promenerade en hel del, mellan hotellet, kampus, och pubar. Dublin är en gammal favoritstad, dit jag gärna återkommer, och Galway var inte så dumt det heller.

Det hårda livet som affärsresenär

Den största skillnaden mellan nu och säsongerna 2010-2012, då alla mina personbästa sattes, är förstås... att jag är gift, husägare, och bor i Finland, men det gör nog inte så stor skillnad för löpningen. Den största skillnaden när det gäller träningsmöjligheter är istället hur mycket jobbresor jag har nu för tiden. Tittar jag på mitt CV så ser det ut som att jag hade ungefär två konferensresor och en sommarskola per år under de säsongerna, och på sommarskolor har man i allmänhet hyfsat mycket fritid, om än i okänd miljö.

På konferens och på projektmöte, däremot, är det ofta långa dagar,mycket kakor och goda middagar, och ont om fritid. Nu nyss var jag exempelvis på Eurecom, strax utanför Nice, på tre dagars projektmöte. Vädret var vackert, men för att hinna utnyttja det till löpning var man tvungen att antingen stiga upp vid sextiden dagen efter middag med vin (eller skippa vinet), eller skolka från något av sammanträdena.

Jag gjorde bådadera i någon utsträckning, men för att inte behöva skolka mer än nödvändigt, så körde jag en typ av pass som jag i stort sett aldrig gör mera. Jag hade en knapp timme på onsdag eftermiddag till mitt förfogande, inklusive ombyte, toalettbesök, dusch och omklädning till middag. Det gav 35 minuter löpning, och istället för att köra ett kort distanspasss, som hade varit det enkla valet, så valde jag att inte överge rutinen med kvalitetspass på onsdagar. Därför körde jag fem minuters uppvärmningsjogg med lite armvevningar, höga knän och rumpspark, och låtsades att jag därmed var uppvärmd. Sedan sprang jag en skogsstig som jag hittat på morgonjoggen, femhundra meter lång, tio gånger med start var hundrafemtionde sekund. Sedan hem igen. Det var en typ av pass som jag sprang ganska ofta som junior, fram till för tio år sedan. Jag var väl tuffare då, eller åtminstone mera lättuppvärmd. Inte var jag mer stressad, i alla fall.

En annan följd av de hårt uppbokade reseveckorna, är att jag inte längre kan välja vilka veckor jag ska ta som återhämtningsveckor. Det är ju absolut inget fel att ta det lite lugnare nån vecka ibland, men idealt ska man ju göra det när man känner sig övertränad, eller när man vii få till en hyperkompensation. I vår har jag istället, för att alls hinna med några hårda veckor, valt att konsekvent köra 130km-veckor när jag är hemma och ostörd. Än så länge har det inte inneburit några större problem; viloveckorna får man ju ändå, även om de inte kommer lika regelbundet som annars. Förhoppningsvis ska det inte leda till skador, överträning eller utbrändhet. Jag håller sinnena öppna för att upptäcka symptom.

21 December - 27 December

Må: Armhävningar.

Ti: Vila.

On: Armhävninar.

To: Distans, 6km.

Fr: Distans, 13km.

Lö: Vila.

Sö: Distans, 8km.


Totalt: 27km + 1 alt.


Det blev jul, och vi for till Kokkola. Lat blev jag, och drog in både ett och annat planerat pass, liksom förra året. Och så åt vi mat. Och drack.

9 November - 15 November

Må: Hot rocket flow yoga.

Ti: Distans, 8km.

On: Korta backar, 15km.

To: Vila.

Fr: Vila.

Lö: Vila.

Sö: Vila.


Totalt: 23km (2km tempo) + 1 alt.


Och där, redan på den femte veckan av viloperioden kollapsade min ambition att öka löpdosen med 10km i veckan. I princip skulle det väl ha gått att springa 17km på söndagkväll, så himla bakfull var jag väl inte, men motivationen var inget vidare efter en helg med spavistelse på Runsala följt av Johannas sluta-skolan-fest på lördagen. Jag låter motivationen styra så här års, så stäm mig. På Runsala spa fick jag i alla fall en riktigt bra massage och strikta instruktioner att träna mer rörlighet för de nedre delarna av ryggen. Note to self.

3 Augusti - 9 Augusti

Må fm: Distans, 13km.
Må em: Skolning + Intervaller 2400m->400m, 14km.

Ti: Backintervaller 6*500m @ 1:49-1:57, 17km.

On: Distans, 13km.

To: Skolning + DM 5000m, 9.pl, 17:10,46, 10km.

Fr: Distans m avslutning marathontempo, 30km.

Lö fm: Distans, 4km.
Lö em: Svensexestafett, 7km.

Sö: Gräsklippning.


Totalt: 108km (25km tempo) + 1 alt.


Det blev nästan en vanlig träningsvecka. De enda egentliga skillnaderna var att långpasset genomfördes på fredag kväll, och att ett av snabbdistanspassen genomfördes i Göteborg, mellan Slottsskogen och Frihamnen, i stålmannenuniform och med två öl och ett glas bubbelvin i blodet. Inget konstigt med det.

Regionmästerskapen på 5000m öppnade jag ambitiöst i 17-minuterstempo, även om jag egentligen inte ens var säker på om jag var i form för 17:30. Aki harade för sin syster (som alltså sprang herrarmas lopp) och Mikko, och jag hängde med i den klungan i drygt tre kilometer. Slutresultatet är jag hyfsat nöjd med - jag är ungefär 8s/km långsammare än när jag var som bäst, men det är inte så illa som man kunde vara rädd för.

6 Juli - 12 Juli

Må: Vila.

Ti: Distans, 12km.

On: Distans, 15km.

To: Distans, 10km.

Fr: Vila.

Lö: Vila.

Sö: Vila.


Totalt: 37km (0km tempo).


Planen var alltså 50km, en ganska moderat plan, men den föll på två omständigheter - en inom och en utom min kontroll. På fredagmorgonen hade jag varit tvungen att springa innan frukost, men eftersom konferensmiddagen på torsdag kväll drog ut på både tiden och alkoholen så var det inte ett alternativ. På söndagkvällen i Berlin hade jag gott om tid att lufsa runt på Tempelhof, men då hade mitt bagage fastnat på en flygplats någonstans, med alla löparkläder. Hade det varit ett mer kritiskt läge, säg fem veckor innan marathon eller så, så hade jag naturligtvis lyckats ordna det, låna ihop utrustning av bekanta, men nu tog jag det istället som en ursäkt för ännu en vilodag. I övrigt var veckan bra. Mycket småkuperad gräslöpning i Warwick (där jag var på konferens måndag - fredag), sånt gillar jag.

2. Fem saker som jag har tänkt på idag

den första: Det var allt ett hejdundrande kalas igår.

den andra: Fast det där slattrejset kan ju omöjligt ha varit en bra idé. Sånt är aldrig en bra idé.

den tredje: Ah, blodapelsinjuice. Gudarnas nektar. De bakfulla gudarnas nektar, åtminstone.

den fjärde: Jag undrar var min kavaj blev av. Den i vars fickor jag hade busskort, kreditkort, passerkort och id-kort. Den var med till Molly Malone's, men inte hem. Och på Mollys har de den inte, jag har frågat.

den femte: Jävla tonårsfasoner.