*scratch head*
fredag 9 oktober 2015
WTF!?
Tyskland? Windows? Microsoft Explorer? Vad är det för läsare jag har fått helt plötsligt, dem känner jag inte igen.
*scratch head*
*scratch head*
Helsinki Midnight Run 2015: Kakkahätä
Efter bröllopet och cykelturen var jag i och för sig på ett strålande humör, men ändå lite osäker på formen. Kroppen kändes lätt, men jag hade inte gjort många hårda pass de senare veckorna, och resultatet från tartanen i Karis var inget att hurra över. Jag hade sprungit Helsingfors midnattslopp två gånger förut, som bäst på just över 35 minuter år 2013. Jag visste att de sista två kilometrarna kunde vara ganska bråkiga, med många tvära svängar, kullersten och två skarpa backar. Min strategi var därför att starta ganska konservativt i den sega backen upp på observatorieberget, för att sedan kunna hålla högre fart på de lättare delarna av banan.
Innan loppet skulle jag titta till Daves och Heinis nya lägenhet i Kronohagen (ja, såna fiiiina vänner har man), där jag skulle beundra planlösningen och låna duschen. Tyvärr missade jag bussen hemifrån, och blev tvungen att välja mellan att värma upp åtta kilometer med ryggsäck, eller att ta nästa buss och inte hinna värma upp nästan alls. Jag valde det senare, och fick jogga den korta sträckan från Kajsaniemi till Estnäsgatan, lämna av ryggsäcken, hurra över stuckaturen och gå på toaletten. I brådskan lyckades jag naturligtvis inte uträtta vad jag skulle, vilket jag skulle komma att få betala för senare under loppet.
Annars började loppet helt enligt plan. Det hade just blivit mörkt när startskottet small och åtminstone trettio glada grabbar tjurrusade Unionsgatan upp. Halvvägs upp för backen lade sig rusningen lite, jag plockade några placeringar, och passerade kilometersmarkeringen kontrollerat på 3:43. Sedan kom nedförsbacken mot Brunnsparken, och springa nedför, det kan jag. Det är skönt att få det självförtroendet med sig direkt, att ta några placeringar så fort man börjar köra, även om jag vet att det bara är för att jag är bra nerför. Sedan från 2 till 6 kilometer är det någorlunda platt, och jag sprang med en helt bra känsla genom folkmassorna på Salutorget, ingen stress, bara rulla på, och 6km passerades planenligt någon sekund under 21 minuter. Sedan började problemen.
Efter Vikingterminalen svänger man upp i en svag uppförsbacke där det är dunkel belysning och nästan ingen publik, och mjukskallig som man är så klarar man ju inte av sådant utan att tappa lite fokus. När backen är slut kommer något hundratal meter kullersten, och det var nog där jag började springa lite kantigt. När man väl börjat är det svårt att hitta tillbaka till ett bra löpsteg igen, och när jag passerade sju kilometer var jag helt och hållet i fighter-mode. I förstaskedet kostar det inte så mycket tid, den sjunde och åttonde kilometrarna går på 3:35 ungefär, men det kostar kraft, och bidrog nog också till att min mage började krångla. På platten går det bra att springa och hålla igen och ändå springa rätt fort, men så fort backarna kommer så känner man att bajsnödigheten, det kantiga löpsteget och mjölksyran samspelar till ett storslaget crescendo där man nästan får halvjogga i mål. I mål kom jag på 35:50, något långsammare än 2012, och nästan en minut sämre än 2013, och som grädde på moset blev jag omsprungen av en gubbe mellan målportalen och mållinjen (!).
Trots allt detta, ett gott tecken på att jag kan springa fort och avslappnat på asfalt. Idag var bara inte dagen då jag kunde göra det i 10 kilometer.
Innan loppet skulle jag titta till Daves och Heinis nya lägenhet i Kronohagen (ja, såna fiiiina vänner har man), där jag skulle beundra planlösningen och låna duschen. Tyvärr missade jag bussen hemifrån, och blev tvungen att välja mellan att värma upp åtta kilometer med ryggsäck, eller att ta nästa buss och inte hinna värma upp nästan alls. Jag valde det senare, och fick jogga den korta sträckan från Kajsaniemi till Estnäsgatan, lämna av ryggsäcken, hurra över stuckaturen och gå på toaletten. I brådskan lyckades jag naturligtvis inte uträtta vad jag skulle, vilket jag skulle komma att få betala för senare under loppet.
Annars började loppet helt enligt plan. Det hade just blivit mörkt när startskottet small och åtminstone trettio glada grabbar tjurrusade Unionsgatan upp. Halvvägs upp för backen lade sig rusningen lite, jag plockade några placeringar, och passerade kilometersmarkeringen kontrollerat på 3:43. Sedan kom nedförsbacken mot Brunnsparken, och springa nedför, det kan jag. Det är skönt att få det självförtroendet med sig direkt, att ta några placeringar så fort man börjar köra, även om jag vet att det bara är för att jag är bra nerför. Sedan från 2 till 6 kilometer är det någorlunda platt, och jag sprang med en helt bra känsla genom folkmassorna på Salutorget, ingen stress, bara rulla på, och 6km passerades planenligt någon sekund under 21 minuter. Sedan började problemen.
Efter Vikingterminalen svänger man upp i en svag uppförsbacke där det är dunkel belysning och nästan ingen publik, och mjukskallig som man är så klarar man ju inte av sådant utan att tappa lite fokus. När backen är slut kommer något hundratal meter kullersten, och det var nog där jag började springa lite kantigt. När man väl börjat är det svårt att hitta tillbaka till ett bra löpsteg igen, och när jag passerade sju kilometer var jag helt och hållet i fighter-mode. I förstaskedet kostar det inte så mycket tid, den sjunde och åttonde kilometrarna går på 3:35 ungefär, men det kostar kraft, och bidrog nog också till att min mage började krångla. På platten går det bra att springa och hålla igen och ändå springa rätt fort, men så fort backarna kommer så känner man att bajsnödigheten, det kantiga löpsteget och mjölksyran samspelar till ett storslaget crescendo där man nästan får halvjogga i mål. I mål kom jag på 35:50, något långsammare än 2012, och nästan en minut sämre än 2013, och som grädde på moset blev jag omsprungen av en gubbe mellan målportalen och mållinjen (!).
Trots allt detta, ett gott tecken på att jag kan springa fort och avslappnat på asfalt. Idag var bara inte dagen då jag kunde göra det i 10 kilometer.
17 Augusti - 23 Augusti
Må: Distans, 13km.
Ti fm: Distans, 13km.
Ti em: Distans m 1km@3:41, 12km.
On fm: Distans, 11km.
On em: Distans m 2km@3:40, 10km.
To: Vila.
Fr: Distans, 14km.
Lö: Distans, 8km.
Sö: Vila.
Totalt: 81km (3km tempo)
Inte mycket att säga, jag försökte knö in så mycket distans som var rimligt de första tre dagarna, för att ha en massa energi över sen när det blev bröllop. De två lätta distanspassen jag gjorde på fredag eftermiddag och på lördag förmiddag, innan jag klädde upp mig, hade jag den bästa känslan för året, hög på endorfiner. Snittfarten på dessa två pass var 4:15 och 4:05 respektive, alltså nästan en halvminut snabbare per kilometer än mina vanliga distanspass. Eftersom jag inte kör med pulsmätare har jag inget objektivt mått på hur hög intensiteten var, men det kändes i alla fall lätt. Som en fjäder.
Ti fm: Distans, 13km.
Ti em: Distans m 1km@3:41, 12km.
On fm: Distans, 11km.
On em: Distans m 2km@3:40, 10km.
To: Vila.
Fr: Distans, 14km.
Lö: Distans, 8km.
Sö: Vila.
Totalt: 81km (3km tempo)
Inte mycket att säga, jag försökte knö in så mycket distans som var rimligt de första tre dagarna, för att ha en massa energi över sen när det blev bröllop. De två lätta distanspassen jag gjorde på fredag eftermiddag och på lördag förmiddag, innan jag klädde upp mig, hade jag den bästa känslan för året, hög på endorfiner. Snittfarten på dessa två pass var 4:15 och 4:05 respektive, alltså nästan en halvminut snabbare per kilometer än mina vanliga distanspass. Eftersom jag inte kör med pulsmätare har jag inget objektivt mått på hur hög intensiteten var, men det kändes i alla fall lätt. Som en fjäder.
Häät (NSFW)
Så vi gifte oss. Och det tog ju inte två månader, men det är ändå det som är anledningen till att bloggen legat nere så länge. Trots att det är en löparblogg så försöker jag ju ha ett personligt anslag, och då kan man inte gå och gifta sig helt okommenterat, men jag har inte känt att jag kunnat fånga det i ord. Det var helt så fantastiskt.
Det var inte ens stressigt i förhand, för allt var så bra planerat av oss, och ansvarstaget av marskalkerna. Träningen kunde alltså gå helt som vanligt nästan ända in till Dagen den 22 augusti. Fast det är klart, någon gång fick man byta ut morgonjoggen mot att öva de väldigt stappliga valsstegen. Och någon gång gömde fästmön en kamera när man gjorde det.
Sedan for vi till Åbo skärgård, och när Dagen kom så hade all dryck och all gäster på något magiskt sätt kommit dit, och till slut fick alla nog sina hotellrum också. Vi gifte oss i Kakskerta kyrka, och åkte häst och vagn därifrån. Till middag åt vi lamm, och lät våra älskade hålla tal om hur mycket de älskade oss.
Tårt-Hitler var toastmaster, tillsammans med Eppu.
Därefter fick vi ju valsa, annars vore ju träningen helt förgäves. Det gick bra, bortsett från den gången när vi nästan fick en takbjälke i huvudet.
Och kanske nästan bäst av allt: The Great Park (Stephen Burch) var där, och gav en spelning, sin första i Finland, och enligt egen utsago den första där folk börjat spontandansa till I was in the north before the fall, och sedan bara inte slutat dansa.
Sedan blev det mer bastu, sedan bad under en stjärnklar augustinattshimmel, och allt var nästan löjligt perfekt.
Sedan försov vi oss till frukosten, och sedan for vi ut på en kort cykelsemester, med goda vänner och långväga gäster. Och på torsdagen den 27 augusti, sex dagar efter mitt senaste riktiga löppass (där riktig := minst tio kilometer), var jag ute och sprang igen, den gången som en gift man.
Det var inte ens stressigt i förhand, för allt var så bra planerat av oss, och ansvarstaget av marskalkerna. Träningen kunde alltså gå helt som vanligt nästan ända in till Dagen den 22 augusti. Fast det är klart, någon gång fick man byta ut morgonjoggen mot att öva de väldigt stappliga valsstegen. Och någon gång gömde fästmön en kamera när man gjorde det.
Sedan for vi till Åbo skärgård, och när Dagen kom så hade all dryck och all gäster på något magiskt sätt kommit dit, och till slut fick alla nog sina hotellrum också. Vi gifte oss i Kakskerta kyrka, och åkte häst och vagn därifrån. Till middag åt vi lamm, och lät våra älskade hålla tal om hur mycket de älskade oss.
Tårt-Hitler var toastmaster, tillsammans med Eppu.
Därefter fick vi ju valsa, annars vore ju träningen helt förgäves. Det gick bra, bortsett från den gången när vi nästan fick en takbjälke i huvudet.
Och kanske nästan bäst av allt: The Great Park (Stephen Burch) var där, och gav en spelning, sin första i Finland, och enligt egen utsago den första där folk börjat spontandansa till I was in the north before the fall, och sedan bara inte slutat dansa.
Sedan blev det mer bastu, sedan bad under en stjärnklar augustinattshimmel, och allt var nästan löjligt perfekt.
Sedan försov vi oss till frukosten, och sedan for vi ut på en kort cykelsemester, med goda vänner och långväga gäster. Och på torsdagen den 27 augusti, sex dagar efter mitt senaste riktiga löppass (där riktig := minst tio kilometer), var jag ute och sprang igen, den gången som en gift man.
söndag 16 augusti 2015
10 Augusti - 16 Augusti
Må: Distans, 15km.
Ti: Distans, 17km.
On fm: Distans, 7km.
On em: Skolning + 10 min fartlek + 4*500m backe@1:42-1:46 + korta backar, 16km.
To fm: Distans, 11km.
To em: Distans, 10km.
Fr: Vikfemman @18:10, 18km.
Lö: Yoga.
Sö: Gräsklippning + Distans m 2km marafart, 36km.
Totalt: 130km (13km tempo) + 2*alt.
Ti: Distans, 17km.
On fm: Distans, 7km.
On em: Skolning + 10 min fartlek + 4*500m backe@1:42-1:46 + korta backar, 16km.
To fm: Distans, 11km.
To em: Distans, 10km.
Fr: Vikfemman @18:10, 18km.
Lö: Yoga.
Sö: Gräsklippning + Distans m 2km marafart, 36km.
Totalt: 130km (13km tempo) + 2*alt.
tisdag 11 augusti 2015
3 Augusti - 9 Augusti
Må fm: Distans, 13km.
Må em: Skolning + Intervaller 2400m->400m, 14km.
Ti: Backintervaller 6*500m @ 1:49-1:57, 17km.
On: Distans, 13km.
To: Skolning + DM 5000m, 9.pl, 17:10,46, 10km.
Fr: Distans m avslutning marathontempo, 30km.
Lö fm: Distans, 4km.
Lö em: Svensexestafett, 7km.
Sö: Gräsklippning.
Totalt: 108km (25km tempo) + 1 alt.
Det blev nästan en vanlig träningsvecka. De enda egentliga skillnaderna var att långpasset genomfördes på fredag kväll, och att ett av snabbdistanspassen genomfördes i Göteborg, mellan Slottsskogen och Frihamnen, i stålmannenuniform och med två öl och ett glas bubbelvin i blodet. Inget konstigt med det.
Regionmästerskapen på 5000m öppnade jag ambitiöst i 17-minuterstempo, även om jag egentligen inte ens var säker på om jag var i form för 17:30. Aki harade för sin syster (som alltså sprang herrarmas lopp) och Mikko, och jag hängde med i den klungan i drygt tre kilometer. Slutresultatet är jag hyfsat nöjd med - jag är ungefär 8s/km långsammare än när jag var som bäst, men det är inte så illa som man kunde vara rädd för.
Må em: Skolning + Intervaller 2400m->400m, 14km.
Ti: Backintervaller 6*500m @ 1:49-1:57, 17km.
On: Distans, 13km.
To: Skolning + DM 5000m, 9.pl, 17:10,46, 10km.
Fr: Distans m avslutning marathontempo, 30km.
Lö fm: Distans, 4km.
Lö em: Svensexestafett, 7km.
Sö: Gräsklippning.
Totalt: 108km (25km tempo) + 1 alt.
Det blev nästan en vanlig träningsvecka. De enda egentliga skillnaderna var att långpasset genomfördes på fredag kväll, och att ett av snabbdistanspassen genomfördes i Göteborg, mellan Slottsskogen och Frihamnen, i stålmannenuniform och med två öl och ett glas bubbelvin i blodet. Inget konstigt med det.
Regionmästerskapen på 5000m öppnade jag ambitiöst i 17-minuterstempo, även om jag egentligen inte ens var säker på om jag var i form för 17:30. Aki harade för sin syster (som alltså sprang herrarmas lopp) och Mikko, och jag hängde med i den klungan i drygt tre kilometer. Slutresultatet är jag hyfsat nöjd med - jag är ungefär 8s/km långsammare än när jag var som bäst, men det är inte så illa som man kunde vara rädd för.
söndag 2 augusti 2015
27 Juli - 2 Augusti
Må fm: Distans, 10km.
Må em: Distans, 10km.
Ti fm: Distans, 10km.
Ti em: Distans, 12km.
On fm: Distans, 12km.
On em: Distans, 10km.
To: Distans, 16km.
Fr fm: Distans, 11km.
Fr em: Snabbdistans 8km@3:56 + 2km@3:45, 15km.
Lö: Distans, 23km.
Sö: Vila.
Totalt: 129km (10km tempo)
Få tillfällen, när man inte är proffs och kan åka på renodlade träningsläger, passar så bra för att mata distans som då man är på besök i Karleby. Hos de blivande svärföräldrarna kan man vara säker på att man har 1) mycket mat 2) mycket vila och 3) ett välunderhållet, österbottniskt pannkaksplatt motionsspår med mjuk träflis att lufsa omkring på. Under sådana omständigheter blir det gärna att man bara springer omkring och småmyser, men på fredagen dunkade jag i alla fall in ett maratontempopass på asfalt med hyfsad kvalité. Och sen badade jag bastu och drack öl på lördag kväll.
Må em: Distans, 10km.
Ti fm: Distans, 10km.
Ti em: Distans, 12km.
On fm: Distans, 12km.
On em: Distans, 10km.
To: Distans, 16km.
Fr fm: Distans, 11km.
Fr em: Snabbdistans 8km@3:56 + 2km@3:45, 15km.
Lö: Distans, 23km.
Sö: Vila.
Totalt: 129km (10km tempo)
Få tillfällen, när man inte är proffs och kan åka på renodlade träningsläger, passar så bra för att mata distans som då man är på besök i Karleby. Hos de blivande svärföräldrarna kan man vara säker på att man har 1) mycket mat 2) mycket vila och 3) ett välunderhållet, österbottniskt pannkaksplatt motionsspår med mjuk träflis att lufsa omkring på. Under sådana omständigheter blir det gärna att man bara springer omkring och småmyser, men på fredagen dunkade jag i alla fall in ett maratontempopass på asfalt med hyfsad kvalité. Och sen badade jag bastu och drack öl på lördag kväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)