tisdag 17 maj 2016

FM-guld!

Rubriken ljuger inte! Men det var kanske det löjligaste FM-guld man kunde få, nämligen lagtävlingen, M30, på halv marathon. För att förstå hela vidden av löjligheten så går alltså FM på halv marathon för seniorer och veteraner på samma dag, i år i Jyväskylä. Det hade inte varit något fel med det, om de också hade gått samtidigt, och veteranmedljerna helt enkelt hade delats ut till tävlingens bästa veteraner. Så var det nu inte, utan alla klasser M30-70, D30-70 startade på förmiddagen, medan huvudtävlingen gick på eftermiddagen. Därmed är konkurrensen i de yngre veteranklasserna brutalt dålig; de bästa ställer upp i seniortävlingen, och där bakom stannar de flesta hellre hemma och skjutsar barnen till fotbollsträning eller pysslar i trädgården, istället för att kämpa om en FM-medalj med mariginellt värde. Dessutom finns det alldeles för många lagtävlingar - en för varje femårsintervall - för det klena deltagarantalet.

Mina förslag till SAUL för att få upp intresset för Veteran-FM blir därför som följer:
1a) Om möjligt, samordna veteran- och seniormästerskapen, och ge veteranmedaljerna till de bästa veteranerna.
1b) Annars, ta bort 30- och 35-årsklasserna. De bästa i dessa åldersklasser är fortfarande slagkraftiga även i 20-30-årigt motstånd.
2) Banta ner antalet lagtävlingar. En modell som finns i orienteringen, som jag gillar är att ha klasser M120, D120, M180 och D180 (till exempel), dä den sammanlagda åldern för deltagarna räknas. Det blir annars alldeles för få klubbar som får ihop lag där alla passar in i någorlunda samma ålderskategori.

För att illustrera punkt 2, så bestod Runner's Clubs lag, som vann M30, av en 30-åring, en 35-åring, och en 50-åring. Av dessa var det dessutom jag, den yngste, som hade den sämsta tiden. Tävlingen gick på en fyravarvsbana, och efter en lite stökig första kilometer på en trång cykelbana, så utkristalliserade sig en grupp på ungefär åtta löpare som höll ihop de två första varven. I den ingick både jag, Jukka och Ahti, och vi höll ett ganska stadigt tempo som pekade mot 1:18. I trängseln så fick jag inte tag på vätska vid första varvningen, och istället för att rutinerat sakta in så stressade jag vidare för att hålla i klungan. Eftersom det bara var en vätskestation per varv, och min superunderställströja var onödigt varm i vårsolen, så var jag något uttorkad redan innan jag fick i mig första koppen efter 11km. Strax därefter var jag den första som fick släppa klungan,och fick sedan springa solo de mentalt tunga kilometrarna mellan 12-18. Tyvärr räckte inte mitt psyke för att hålla ihop loppet här, och när löparna började komma ifatt bakifrån var det redan för sent. Fysiskt så kändes benen (bara ben i vårvädret) helt ok, men uttorkning plus dåligt psyke gjorde att kilometertiderna gled ner emot fyran, och sluttiden hamnade på fel sida 1:21. Extra retligt att jag tappade tredjeplatsen i M30-klassen bara en dryg kilometer före mål, och att nummerlapparna inte innehöl någon information som avslöjade att han som sprang om mig deltog i samma klass som jag. Riktigt amatörmässigt, men med ett så här dåligt lopp hade det ändå inte varit särskilt kul att vinna FM-brons. Jag tar hellre lagguldet; det påminner i alla fall om att både Ahti och Jukka gjorde riktigt bra lopp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar